För närvarande finns det fem huvudsakliga brandbeständighetsgrader för brandbeständiga material:
Grad A: Obrännbara byggmaterial som sällan antänds och brinner.
Klass A1: Ej brännbar, ingen öppen låga.
Grad A2: Ej brännbar, rökmätning krävs, måste klara kriterierna.
Klass B1: Flamskyddande byggmaterial: Flamskyddande material har god brandbeständighet. De är svåra att antända i närvaro av öppen låga eller under höga temperaturer, och de sprider sig inte snabbt. Förbränningen upphör omedelbart när tändkällan tas bort.
Grad B2: Brännbara byggmaterial: Brännbara material har en viss grad av flamskydd. De kommer att antändas och brinna omedelbart när de utsätts för öppen låga eller under höga temperaturer, och de kan lätt bidra till brandspridning, såsom träpelare, träramar, träbjälkar, trätrappor, etc.
Klass B3: Mycket brandfarliga byggmaterial utan flamskyddseffekt, extremt benägna att brinna och hög brandrisk.
Dessutom kan brandbeständighetsklasser för material variera enligt olika standarder:
DIN4102: A1, A2, B1, B2, B3
SV13501-1: A1, A2, B, C, D, E, F
Ytterligare information:
Brandbeständiga material är sådana som har förmågan att förhindra eller hämma spridning av lågor. De kan klassificeras i obrännbara material och flamskyddade material. Icke brännbara material brinner inte, medan flamskyddade material, även om de är brännbara, uppvisar flamskydd, vilket gör det svårt för dem att antändas eller förkolna. När antändningskällan har tagits bort, stoppas deras förbränning omedelbart. Därför är de också kända som flamskyddsmaterial.
När det gäller flamskyddade material, med undantag för ett fåtal som till sin natur har flamskyddande egenskaper, behandlas oftast brandfarliga material med flamskyddsmedel, brandbeständiga impregneringsmedel eller brandbeständiga beläggningar för att uppnå flamskydd. Ur ett brandsäkerhetsperspektiv är det lämpligt att använda brandbeständiga material istället för brandfarliga material inom anläggning och byggnation för att minska brandbelastningen och bromsa brandspridningen. Materialens brandmotståndsprestanda bestäms genom motsvarande förbränningstest enligt olika användningskrav.
Vanligt använda oorganiska bindemedel inkluderar vattenglas, gips, fosfater och cement.
Brandbeständiga mineralfyllmedel inkluderar aluminiumoxid, asbestpulver, kalciumkarbonat, perlit och talk.
Flamskyddande organiska hartser inkluderar polyvinylklorid (PVC), vinylklorid, klorerat gummi, kloroprengummi-emulsion, epoxiharts, fenolharts och mer.
Flamskyddande tillsatser omfattar organiska föreningar som innehåller fosfor, halogener och kväve (som klorerad paraffin, trietylfosfat, dekabromdifenyleter), såväl som oorganiska föreningar som borföreningar (borsyra, zinkborat, aluminiumborat), antimonföreningar, aluminiumföreningar och zirkoniumföreningar.
Byggmaterials förbränningsprestanda avser alla fysiska och kemiska förändringar som sker när de brinner eller utsätts för brand. Denna prestanda mäts genom egenskaper som antändning, flamutbredning, värmeavgivning, rökutveckling, kolbildning, viktminskning och produktion av giftiga ämnen. Enligt den kinesiska nationella standarden GB8624-97 klassificeras byggmaterialens förbränningsprestanda i följande kvaliteter:
Grad A: Obrännbara byggmaterial som sällan antänds och brinner.
Klass B1: Flamskyddande byggmaterial: Flamskyddande material har god brandbeständighet. De är svåra att antända i närvaro av öppen låga eller under höga temperaturer, och de sprider sig inte snabbt. Förbränningen upphör omedelbart när tändkällan tas bort.
Grad B2: Brännbara byggmaterial: Brännbara material har en viss grad av flamskydd. De kommer att antändas och brinna omedelbart när de utsätts för öppen låga eller under höga temperaturer, och de kan lätt bidra till brandspridning, såsom träpelare, träramar, träbjälkar, trätrappor, etc.
Klass B3: Mycket brandfarliga byggmaterial: Dessa material har ingen flamskyddseffekt, är mycket benägna att brinna och utgör en betydande brandrisk.